| | | |  |
| | Bild: Banverket |
| | Spårens effektivitet kommer att öka från 4 till 24 tåg per timme. |
|
| |  |
|
| |  |
| | Bild: Banverket |
| | Tack vare den nya borren är nu arbetet i full gång. |
|
| | |
|
|
Bygget med hallandsåstunneln är nu i full gång. Efter stoppet 1997 har mycket hänt. Alla miljöproblem är lösta och säkerheten har förbättrats radikalt. Med ny borr och nya förutsättningar beräknas tunneln stå klar 2012.
På 20 år har både bil- och lastbilstrafiken ökat katastrofalt säger Lotta Pettersson, vår informatör. Utsläppen blir allt större och miljön sämre. 1988 tog Sveriges regering och riksdag beslut om en bättre miljö. De ville framförallt flytta över mycket av lastbilstrafiken till järnvägen. Detta skulle inte bara minska utsläppen utan även förbättra säkerheten på vägarna. Samtidigt som beslutet togs bildades myndigheten banverket, som ansvarar för järnvägsnätet. Järnvägen över Hallandsås ingår i västkustbanan som går mellan Göteborg och Malmö. Lotta berättar att om den ska kunna utnyttjas helt är en tunnel genom åsen ett måste. Problemet med åsen är att banan över den är både krokig och brant. Detta får till följd, tåg som tvingas köra sakta och inte fullt lastade.
Sträckan skapar också förseningar som påverkar trafiken på västkustbanan. Men det finns en lösning. Genom att bygga en tunnel med dubbelspår genom Hallandsås skulle banans kapacitet öka från 4 till 24 tåg per timme, hastigheten skulle öka från 80 till 200 kilometer i timmen, och tågen skulle kunna lastas med dubbelt så mycket gods.
Banverket fick som uppgift att se till så tunneln skulle bli klar. 1992 startade bygget med Kraftbyggarna som entreprenörer. Det tog inte lång tid innan de körde fast med sin borr. 1996 tog Skanska över arbetet efter att Kraftbyggarna prövat spränga istället för att använda borr. Man beräknade då att tunneln skulle stå klar 2000, men även Skanska fick problem snabbt. Det började läcka in stora mängder grundvatten i tunneln.
Miljödomstolen beslutade att läckaget var för stort, det hade för stor påverkan på miljön. 1997 började Skanska använda tätningsmedlet Rhoca Gil. Medlet minskade läckaget men det medförde även ett problem berättar Lotta. En del av medlet rann med läckvattnet ut i bäckar och brunnar. Detta ledde till att djur fick avlivas och grödor slängas. I oktober 1997 stoppades bygget. Sammanlagt hade man byggt en tredjedel av tunneln.
Efter många år av diskussioner och utredningar, beslutade riksdagen, regeringen, miljödomstolen samt Båstads kommun att bygget skulle återupptas. I mars 2004 fortsatte Skanska med tunnelprojektet, fast den här gången i samarbete med ett av världens ledande företag inom tunnelbygge, franska Vinci. Enligt Lotta medförde problemet med Rhoca Gil inte bara stora kostnader och förseningar utan även många lärdomar.
- Banverket har tagit sitt ansvar vid utsläppet, alla som drabbades av läckan med tätningsmedlet har fått ekonomisk kompensation, säger Lotta. De som kan komma påverkas av bygget har nu fått kommunalt vatten.
Skanska Vinci har i uppdrag att bygga två stycken 8,6 kilometer långa tunnlar. Det ska de göra med hjälp av en tunnelborr som är specialbyggd för Hallandsås. Borren bygger en betongvägg efter sig. Den förhindrar grundvattnet från att läcka in i tunneln. Betongväggen består av 8 stycken segment som bildar ett varv. Det finns två lägen på tunnelborren. Då åsen är lätt att borra i använder man öppet läge. När man kommer till svårare partier där det läcker in mycket vatten, borrar man med slutet läge, borren är då vattentät. När tunnelborren går för fullt kan den borra 12 meter per dygn, berättar Lotta.
- Den hastigheten håller inte Skanska Vinci idag. Vi är ännu inne i en inlärningsperiod, säger hon. Hittills har Skanska Vinci borrat 24 meter med den nya borren. Det krävs inte bara en bra borr för att lyckas bygga klart tunneln. Den måste även vara stor. Tunnelborren man använder för bygget i Hallandsås är 250 meter lång och väger 3200 ton. Den drar 8,6MW/h. Elen kommer från Bjärekraft.
Lotta avslutar med att berätta att från början beräknades projektet kosta cirka 1 miljard men idag med en betydligt mer komplicerad teknik kommer det att kosta cirka 7,5 miljarder.
Louise Brandt, Emelie Larsson och Anna Paulsson
| 
